sejla1@kiruna.ccs blogg

Jag kommer ihåg solförmörkelsen 30 juni 1954. Det var en varm sommardag. Jag cyklade uppför vägen vid kyrkogården mot hemmet. Plötsligt märkte jag att det blev mörkare. Allt fick en konstig lila färg. Naturen tystnade. Jag rös, det blev kyligt. Närmare hemmet såg jag att alla stod ute på gården. Snabbt var jag där. Jag fick en sotad glasskärva av pappa.

Jag skrev tidigare att Korsavagge är vacker under sen höst. Då tänkte jag på fjällsluttningarna färgade av det röda ripriset och den gulrödoranga färgen längre ner av dvärgbjörk och vide, grönt kråkris och enbusksnår. Den paletten är underbart vacker.

Vi fick hem askan efter vår hund Sejla för ett par veckor sedan. De hade lagt den i en vit pappersask. Askan är ganska grov, som fint grus. Den är ljus med mörka inslag. Vi grävde ner den en bit i jorden på vår tomt. Sedan lade vi jord över och en sten överst med namnet Sejla. Den ligger bredvid torkställningen.

Vi, min man och jag,åkte tåg till Göteborg för att besöka sonen med familj.Det var en trevlig resa.Födelsedagsfest och besök på Ostindienfararen. Intressant. Tänk att  segla tur och retur till Kina.

Jag har varit ledig en vecka nu från mitt arbete. Jag hade inte planerat något speciellt inför ledigheten. Vädret fick styra.

Vilken sommardag! Det var verkligen skönt idag. Jag var igen ut och trimorienterade. Cyklade iväg vid nio på förmiddagen.

 Jag klarade av nio skärmar idag. Det var de som ligger längst bort i björnlandet. Jag kallar området så. Förra året var det någon som hade sett björnskit där.

Ikväll cyklade jag till Lussavaara för att leta efter orienteringsskärmar. Det var en vacker kväll men i skogen fanns det gott om mygg.

Jag är sugen på att försöka mig på bloggandet.