karoos@kiruna.ccs blogg

Alla dessa sidor ska man logga in på, med användarnamn och lösenord. Vissa, men inte alla, har e-postadressen som användarnamn. På vissa, inte alla, kan man själv välja lösenord. Vissa loggar man in med e-legitimation. Vissa loggar man in med dosa. Vissa sidor har funktionen "håll mig inloggad". Hur som helst är det en väldans massa användarnamn och lösenord att hålla reda på!

Jag har gått från att vara en ganska så solskygg person, till att sitta ute och steka på altanen. För några år sedan höll jag mig för det mesta inne när det blev så här tokvarmt som det varit de sista dagarna.

Min dotter vill inte gå till dagis. När vi ska lämna henne där skriker hon och klamrar sig fast vid oss. Det känns verkligen inte bra att lämna henne där. Jag vet att hon slutar grina efter en stund, men jag vill inte att hon ska grina alls. Jag vill inte att hon ska känna att jag överger henne.

Jag kollar ganska ofta på Arbetsförmedlingens hemsida efter jobb som ser ut att passa mig. Ibland finns det i Annonsbladet också. För ett tag sen såg jag en lockande annons och ringde genast. "Skriv ett mail om dig själv." sa han och det gjorde jag.

För det första är det någon stjärnkock som står där, ibland på någon tjusig restaurang, ibland utomhus, ibland i en saluhall eller på någon annan plats som ser lagom trevlig ut.

Språket utvecklas hela tiden, det ser man enkelt genom att läsa en hundra år gammal text. Ord stavas inte som de gjorde förut, vissa ord finns inte ens längre, samtidigt som det bildats en massa nya. Varje år presenterar Svenska Akademin nya ord som tagit plats i ordlistan och andra ord åker ur den.

En gång läste jag en artikel om att det bara är här i västvärlden som vi lägger våra små barn vid sju-åtta på kvällen. I andra kulturer runt om i världen är det inte lika självklart. Där får ungarna vara med tills de somnar på stället, ungefär.

Det är så skönt att ta en promenad. Det är min favorit när det kommer till att motionera. Jag behöver inga speciella träningskläder förutom ett par bra skor och kan dessutom ta med mig min bejbis i vagnen.

När jag började känna sammandragningar, den 7:e december, blev jag väldigt förväntansfull och trodde att der var dags. Jag avvaktade ändå hela dagen och väntade till de blev något kraftigare, mer regelbundna och kom tätare. Då ringde jag till BB och bad om råd.

För ungefär femton år sedan blev jag engagerad i djurrättsfrågor. Jag slutade äta kött och var till och med vegan ett tag. Jag var påläst i djurrättsfrågor och hamnade ofta i diskussioner om djurtestning och köttkonsumtion.

Sen jag var fjorton har jag spelat i band. Oftast som sångerska och gitarrist, men även som trummis och ett halvt försök som basist. Jag har spelat gitarr sen jag var liten men har aldrig blivit någon Yngwee Malmsteen. Därför ser jag sången som mitt främsta instrument. Det har varit många band och det har varit många uppehåll.

Men faktum är att jag i våras köpte några julklappar. Tanken från förra årets julpanik dök plötsligt upp i mitt bakhuvud och vips hade jag köpt julklappar till både mamma och pappa. De la jag i en påse som jag gömde i skrubben hemma.

Senast i raden är Rihanna som snart släpper en ny platta. På omslaget till singeln "Hard" står hon i något som inte ens består av tillräckligt mycket tyg för att kallas baddräkt och putar med rumpan. Shakira åmar sig naken i en bur. Britney Spears sjunger om trekanter och man kan ju bara gissa hur videon ser ut.

För min del önskar jag att jag fick föda barn nu. Det går inte många minuter utan att jag tänker på hur less jag är på min stora mage, på halsbrännan, de svullna benen, värken i höften och på att jag är så trött och klumpig.

För 15 år sedan flyttade jag från Kiruna. Jag sa som alla andra säger när de är less på den här stan, "det händer ingenting här", "man kan inte bli nåt", "det finns inget att göra" och så vidare. För åtta, snart nio år sedan, kom jag tillbaka.

Jag är gravid och tillhör då en utav riskgrupperna. Därför ska jag ta vaccinet. Ändå vet de inte vad vaccinet gör med fostret, eftersom det inte är testat. Det går inte att läsa en tidning, vare sig i pappersformat eller på nätet, utan att mötas av svarta rubriker om svininfluensan och om vaccinet.

Ändå fortsätter jag att vara jobbig. Trots att jag vet att jag ibland överreagerar så kan jag inte hindra mig. Man vet aldrig. Jag vet aldrig. Min man vet absolut aldrig.

Scandic Hotel Ferrum har en jättefin terass på baksidan. Den är i trä, den är stor och rymlig, den har en stor fin trapp som går ner i den så kallade Ferrumparken. Den hade varit ypperlig till uteservering, åtminstone på somrarna. Den har utsikt mot Kirunavaara och parken med fontänen i direkt anslutning.

När jag sitter och bläddrar igenom tidningar och ser feta rubriker som talar om att jag får något "utan extra kostnad", till ett pris av "0 kronor" eller om erbjudandet innebär "inget köptvång" blir jag knappast intresserad. Det är annonser jag fort bläddrar förbi.