JennyStrandgard@kiruna.ccs blogg

..Skolan är över och nu har jag verkligen blivit övertygad om att om man bara försöker så går det. För idag har jag blivit bevisad, av antingen någon kraft ovanför eller helt enkelt av mig själv.

Under påsken tog jag och min pojkvän skotern från Killingi till Pauki, en resa på drygt tre mil fram och tillbaka. Den dagen hade vi tur med vädret, på hela dagen fanns det inte ett moln på himlen, solen bara sken och redan någon ynka kilometer utanför byn fascinerades vi båda av den ståtliga naturen.

Man är framme, hör snön knastra under fötterna när man kliver av skotern. Solen värmer huden, en lätt diskussion mellan vännerna om vart elden ska vara börjar.

I nian tänkte jag skriva ett arbete utifrån den rubriken, men efter lite filosoferande kom jag fram till att det är alldeles för svårt. Så istället så skrev jag om något betydligt lättare, om Stalin och hans tid i Sovjetunionen.

Har haft skrivartorka i några veckor, kanske till och med i en månad. Fast det betyder inte att den här tiden har varit händelselöst. Tvärtom. Alla människor som driver en blogg på ett eller annat sätt kan nog mycket väl hamna i såna här situationer.

I Kiruna är det möjligt att kunna glida fram på trottoaren till närmsta skidspår, det upptäckte jag idag och det är en ganska underbar feeling på det hela. Likadant som att man kan promenera till stan på 20 minuter, utan att flåsa är också rätt sådär vidunderligt!

Du kanske såg konserten "Heal the World" till minne av Michael Jackson, jag gjorde det och såg onsdagens sista föreställning. Hela konserten var så otroligt bra och slutet var mäktigt med stående ovationer. Många av mina favorit låtar framfördes av duktiga artister, dansare och musiker!

Alla människor har nog ett behov av att få vara en del av något, att få tillhöra en grupp där du blir accepterad och där du kan identifiera dig själv. Vissa har sin religion, vissa har sin politiska åsikt, vissa har musiken, vissa har sitt ursprung.. och så vidare.

Till min stora förvåning insåg jag att jag har bloggat lite mer än två år på olika hemsidor på nätet. Dock har jag aldrig insett, förän nu, vad poängen är med att blogga.

Svaret: För att underhålla

Idag är det fredag.. och det känns jävligt bra! Men eftersom många uppgifter, därav läxor ska in dom närmsta veckorna blir det en del arbeten här hemma under helgen.

Så länge jag kan minnas så har jag alltid tyckt om att sätta pennan mot pappret och låta orden flöda. För när jag kommer på en mening, som kan liknas vid poesi, känner jag mig mäktig!

Efter en helkväll med en kompis på stan, med bio och mat på Lagunan. Kände vi oss för en promenad runt stan, det var ju framförallt fredag och vi hade höga förväntningar om att det skulle vara något intressant i centrum. Jag vet inte om vi båda är unga och dumma?!