Annorlunda sommar...

Sommaren lider mot sitt slut och imorgon börjar jag jobba igen. Faktiskt riktigt roligt för jag saknar mina underbara kollegor!!

Den här sommaren kommer för min egen del att gå till historien..

Den började faktiskt samma dag som skolorna slutade, fredagen den 12 juni.. Man skulle kunna tro att det var fredag den trettonde nu när jag tänker efter...

Vi var hos ett par bekanta i deras stuga och hade jättetrevligt, bättre start på sommaren kan man knappast ha. Många världsproblem löstes vid lägerelden och skratten avlöste varandra. Det största skrattet fick vi nog alla när min man klev ner från altanen och trampade rejält snett, lustigare benparad har jag nog aldrig skådat. När skratten tystnat och han fortfarande låg kvar och jämrade sig var det inte lika roligt längre... Hade han verkligen gjort illa sig? Snillen spekulerar om vad som kan ha hänt med makens fot och efter högläge och tryckförband fixats så fortsatte den trevliga kvällen.

När vardagen kom gick han så till läkaren, efter många timmars väntan och besök hos röntgen kom så två sköterskor iklädda gummikläder in och informerade honom om att nu skall här gipsas! Vad nu då? Har jag brutit foten undrade han, då ingen läkare ännu pratat med honom om hans benbrott... Sköterskorna skyndade iväg och slet in en läkare som informerade om att han brutit fotleden och nu skulle det gipsas.

Sagt och gjort, måndagen gick åt till att köra och hämta honom från lasarettet. På kvällen upptäcker han att hela foten är sned och han kan inte stödja på gispset utan att knät åker bakåt...

Sagt och gjort, tisdagmorgon kör jag honom igen till lasarettet för att de skall gipsa om - gör om, gör rätt... Hämtar honom på eftermiddagen och frågar om det gipset känns bra den här gången och det verkar sitta okej.

NU, ska väl ändå semestern börja på riktigt?

Onsdag, upptäcker att gipset börjar falla isär och mjukna.... Min make är mäkta upprörd och även han börjar inse att den här gipshistorien börjar ta på krafterna... Upprörd som han är kontaktar han nu lasarettet i Gällivare för en tid för att få ett hållbarare Plastgips. Efter långa diskussioner får han en tid på Torsdag för ett Plastgips..

Torsdagmorgon, jag kör min man till Gällivare lasarett och han får det efterlängtade plastgipset. Trött kör jag hem igen och inser att det är jag som kommer att få agera privatchaufför hela semestern. Att köra bil är väl okej, men ni vet hur det är på sommaren. Man åker land och rike runt, en sväng förbi här och där och en sväng förbi IKEA är ju ett måste...

NU börjar semestern tänkte jag när jag insåg att den första veckan gått åt till att agera sjuktaxi.

Bokade en resa med tåg ner till Västkusten eftersom att jag inte ville köra bil ända ner dit. Det kändes riktigt bra att ha bokat tågbiljetter till två vuxna och två barn, ända tills jag började packa och insåg att min man inte kunde bära på någonting eftersom att han går på kryckor.... Okej, vi löser det här och lämnade hälften hemma och letade upp ryggsäckar som vi kunde använda eftersom att armarna inte räckte till.

Gick superB! Vi kom fram till Västkusten och barnen var överlyckliga över riktig sommarvärme. Ner till badstranden för bad och soldyrkan! Yippie! Väl nere på stranden kunde inte maken röra sig då han var rädd för att få sand in i gipset, så det innebar i slutändan att jag fick springa omkring efter vår vilda tvååring. Inget problem alls, men jag var helt slut efter en dag på stranden... Tror inte att jag satt ner längre än 5 minuter, så min lugna rogivande soldyrkande stranddag slutade inte som jag hade tänkt mig....

Västkusten innebär inte bara sol och bad utan även shopping, shopping med versaler till och med! Men, det är inte lätt att gå och shoppa i värsta stora shoppingcentret med en på kryckor och två som springer åt varsitt håll.. Men det var väl ändå inte det största problemet, det fanns ju ingen som kunde bära allt man skulle shoppa då jag var den enda som kunde bära... Sååå min shopping uteblev totalt, handlade en endaste liten tröja... Snacka om besvikelse..

Nästa attraktion, Liseberg, det kunde väl ändå inte sluta illa? Nä då, det gick riktigt bra förutom att minstingen var helt sjövild och nästintill försvann och vägrade förstå att man skulle stå i kö till åkattraktionerna. Varför stå i kö när man kan krypa in under stängslet direkt till karusellen? Jag sprang efter henne och försökte få henne att sitta ner i vagnen och vara lugn för någon sekund... Och det här med småbarn, hur kan de försvinna när man bara vänder sig om för en sekund? Kommer aldrig att förstå det, men de är snabba de små rackarna! När vi tillslut skulle gå hem från Liseberg köpte vi en lott och lyckades vinna 2,3 kg ballerinakakor.. Jättekul! Men, det där jättestora ballerinapaketet skulle fraktas hem också......

När vi så kommit tillbaka till Norrbotten igen åkte vi till mina svärföräldrar och jag måste säga att jag tror aldrig att jag har längtat så mycket efter dom i hela mitt liv. Nu skulle jag äntligen få sitta ner i lugn och ro, inte springa efter barnen som en vettvilling och oroas över att de skulle försvinna. Och kanske det bästa av allt så kunde jag slå på datorn och min sommarshopping fick ske via cyberspace, och det funkade faktiskt lika bra!

En sommar med en man i gips blir inte riktigt som man tänkt sig... Inget snickrande på tomten och huset, ingen som kan hjälpa till att hålla reda på barn med spring i benen, ingen som kan bära bagage så att jag kan shoppa järnet, ingen som kan köra bil land och rike runt. Min man är fantastisk och den här sommaren har inte varit som han tänkt sig heller, det är jag övertygad om.

Jag skulle köra till månen och tillbaka för min mans skull, men den bästa bilfärden denna sommaren var absolut för någon vecka sedan när jag körde honom till Gällivare för att ta bort det där eländiga gipset!