Edvins Son

Om denna blogg

Senaste blogginläggen av isoberse

• Floating vs En Badanka i yttre rymden
• Inbrottsvåg i Abisko
• Jag är en miljonär!
• Håkan Bråkan och Bebismysteriet
• Edvins Son

Läs alla blogginlägg från isoberse

Idag var inte en vanlig dag på jobbet, det var en dag när en av mina kollegor jobbade sin sista dag. En kollega, en vän, en solstråle som valt att gå vidare med ett nytt jobb.

Jag är inte speciellt bra på avsked, jag blir som tom i själen, jag blir egoistisk och tycker synd om mig själv. Det blir helt fel i slutändan eftersom att jag inte får fram det jag vill säga till henne och hon måste tro att jag är helt kall.

I själva verket så kommer hon att saknas mig, fattas mig, vem ska nu sprida glädje och skapa diskussioner på jobbet. Ingen kommer att kunna fylla hennes tomrum, eller är det kanske mitt tomrum jag menar?

Jag ler när jag tänker på henne, jag kommer så väl ihåg när jag frågade hur hon stavade sitt efternamn. Edvins Son.. Varje gång jag skrivit hennes namn har jag tänkt för mig själv - Edvins Son. Klockrent!

Inom mig vet jag att det är så himla bra av henne att byta jobb, det är alltid bra att prova luften under vingarna och testa någonting nytt. Läste någonstans att byta jobb ofta är bra för karriären. Så det är aldrig fel att prova någonting nytt, men varför ska jag förlora en nära arbetskamrat.

Varför ska jag förlora någon jag står nära, någon som ger mig syre när jag inte kan andas, någon som kan ge mig kloka råd när de som mest behövs, någon som jag kan avreagera mig på. Varför?

Det är inte varje dag man möter en människa som man känner att man står så nära, som man blottat sig för, öppnat sig själv och visat sitt rätta jag för..

Jag vill från hjärtat säga Lycka Till med nya jobbet, nya lägenheten och de nya förutsättningarna, men orden kommer inte ut till henne utan stannar inombords på grund av att jag vet att om jag uttalar dem högt inför henne kommer jag att rasa samman i gråt av ledsamhet över att hon inte finns där imorgon när jag kommer på jobbet.. 

Om du läser detta så ska du veta, Edvins Son, att jag saknar dig och du är en människa med pondus och någon att se upp till! Du gör helt rätt i att prova luften under dina vingar, och det du valt att göra nu kräver ett stort mod och det är en egenskap som du besitter annars skulle du aldrig göra detta.

Tack för de år jag fått jobba med dig, tack för de skratt du gett mig, tack för de stunder du hjälpt och stöttat mig. Jag kommer aldrig att glömma det!

Många Kramar!