Inte för att det är så noga. Han är bara tre och han behöver inte stå som en väldrillad tomte och sjunga klockrent.
Men ändå, det är kul att sjunga med sonen.
- Mamma, kan du sjunga blinka-lilla-stjärna-BOOH?
- Blinka lilla stjärna?
- Nä, blinka-lilla-stjärna-BOOH!
- Mamma?
- Ja...?
- Vad gör du?
- Sover...
- Kan vi kliva upp ändå?
Det kan man väl inte säga nej till!
Så vi har suttit uppe och lekt med bilar och ritat tomtar och julklappar medan pappa fick sig en liten sovmorgon.
Miniräknaren hade han hittat i en påse med grejer som jag har tänkt skänka till Röda Korset. En sån där påse som måste stå och mogna i några månader innan man får tummen ur och åker och lämnar den...
- Jaha, vad roligt. Vad gör du med den då?
- Jag spelar skjuta-spelen.
"Baby Goodbye" naturligtvis. Och han gör det som Eilert Pilarm och sjunger så som han tycker att det låter.
" BABY BAAJ BABY O-WELL
AJ DO WAN LAJK
ÄH VA FAN! VI SYNS IGEN!
PICKY SMÅÅL
LÅNG GONN GONN GONN
BABY BAAAAJ!!!"
Teknik är ute. Vem behöver en mp3-spelare när man har en mp3-åring?
Antagligen mest från min sida. Sonen verkar se fram emot det och pratar om allt han ska göra imorgon.
Fast just nu ska jag inte blogga i alla fall.
Istället ska jag försöka vara social och dricka upp lite av mitt vin. Vi har haft en trevlig kväll med grillning, tv-spel och kladdkaka, och nu ska jag njuta av att grabben och hans kusiner ligger och sover och att lugnet har sänkt sig över huset.
På återseende!
