Men när en kvinna blir mamma hamnar hon i diverse dilemman, utöver att inte längre bara ha ansvar för sig själv. Vi kan inte göra rätt om vi ska leva upp till vad som förväntas av oss av världen runt omkring. Vi ska vara supermammor. Vi ska skämmas om vi vill lämna över ansvaret till pappan och själva gå tillbaka till arbetet. Då är vi dåliga mammor.
Så slog det mig, 2001 sökte jag till Baren och fick åka på två castings. Två! Fatta hur nära jag var att komma med! Det är tio år sedan och det känns som en evighet. Jag hade precis gjort slut med mitt Göteborgsliv, flyttat tillbaka till Kiruna, hade ingen lägenhet, inget jobb och inget att göra.
Tidigare hade jag gått på socialbidrag och när jag fick min första lön och den var över tiotusen kronor började jag gråta av glädje. Tänk att jag kunde få så mycket pengar! Senare skolade jag om mig till taxichaufför och började känna att ett jobb även kunde kännas meningsfullt av andra skäl än enbart lönen.
Varje morgon tänker jag att den här dagen ska jag behålla mitt lugn, vara glad och tackla alla små motgångar med ett leende och kanske en liten suck. Så som det känns att en bra förälder ska göra. Varje morgon, efter si så där tjugo minuter går min plan åt skogen.
På första ultraljudsundersökningen med mitt första barn, fick vi en hint om att barnet som låg i min mage var en flicka. Vi var nyfikna och ville veta, av olika anledningar. Barnmorskan kunde inte säga säkert, men hon såg ingen snopp iallafall. Detta gjorde varken till eller från i den bemärkelsen att vi var glada att få ett barn.
Det har varit besvärligt att försöka försvara mina egna tankar gentemot andra, för jag har varit så arg. Men jag vet att ilska inte tar mig särskilt långt. Nu har jag kommit till ett stadie där jag blir lite rädd. Först och främst för mig själv och mina egna reaktioner. För min första reaktion var ilska. Min första reaktion var att i mitt huvud kalla andra för idioter.
När jag går in i en klädaffär är jag glad att jag får välja själv vilka kläder jag ska köpa. Det vore tråkigt om det bara fanns till exempel gula kläder, jag passar inte så bra i gult. Det är också trevligt att få välja vilken musik jag vill lyssna på. Jag gillar inte all sorts musik, viss musik mår jag faktiskt dåligt utav. Jag vill gärna välja mat som jag ska både laga och äta.
Och hur tusan ska man rösta? På vem eller vilka? Så här precis innan valet lovar alla guld och gröna skogar. Och de smutskastar varandra, kallar varandras argument för trams och deras siffror och statistik skiljer sig på hur man läser dem och vem man frågar. Det är inte så lätt för en vanlig människa som jag, att veta vad som är bäst.
Nog har jag väl känt av krämpor tidigare, känt mig lite stel på morgonen, överansträngt mig när jag börjat motionera efter ett uppehåll och jag har blivit tröttare på kvällarna. Men det har liksom smugit sig på. Jag har genomgått två graviditeter, och då har jag ju varit allmänt full av krämpor. Sen har det hängt kvar, på något vis. Otympligheten och tröttheten har bitit sig fast.
Alla dessa sidor ska man logga in på, med användarnamn och lösenord. Vissa, men inte alla, har e-postadressen som användarnamn. På vissa, inte alla, kan man själv välja lösenord. Vissa loggar man in med e-legitimation. Vissa loggar man in med dosa. Vissa sidor har funktionen "håll mig inloggad". Hur som helst är det en väldans massa användarnamn och lösenord att hålla reda på!
Jag har gått från att vara en ganska så solskygg person, till att sitta ute och steka på altanen. För några år sedan höll jag mig för det mesta inne när det blev så här tokvarmt som det varit de sista dagarna.
Min dotter vill inte gå till dagis. När vi ska lämna henne där skriker hon och klamrar sig fast vid oss. Det känns verkligen inte bra att lämna henne där. Jag vet att hon slutar grina efter en stund, men jag vill inte att hon ska grina alls. Jag vill inte att hon ska känna att jag överger henne.
Jag kollar ganska ofta på Arbetsförmedlingens hemsida efter jobb som ser ut att passa mig. Ibland finns det i Annonsbladet också. För ett tag sen såg jag en lockande annons och ringde genast. "Skriv ett mail om dig själv." sa han och det gjorde jag.
För det första är det någon stjärnkock som står där, ibland på någon tjusig restaurang, ibland utomhus, ibland i en saluhall eller på någon annan plats som ser lagom trevlig ut.
Språket utvecklas hela tiden, det ser man enkelt genom att läsa en hundra år gammal text. Ord stavas inte som de gjorde förut, vissa ord finns inte ens längre, samtidigt som det bildats en massa nya. Varje år presenterar Svenska Akademin nya ord som tagit plats i ordlistan och andra ord åker ur den.
En gång läste jag en artikel om att det bara är här i västvärlden som vi lägger våra små barn vid sju-åtta på kvällen. I andra kulturer runt om i världen är det inte lika självklart. Där får ungarna vara med tills de somnar på stället, ungefär.
Det är så skönt att ta en promenad. Det är min favorit när det kommer till att motionera. Jag behöver inga speciella träningskläder förutom ett par bra skor och kan dessutom ta med mig min bejbis i vagnen.
När jag började känna sammandragningar, den 7:e december, blev jag väldigt förväntansfull och trodde att der var dags. Jag avvaktade ändå hela dagen och väntade till de blev något kraftigare, mer regelbundna och kom tätare. Då ringde jag till BB och bad om råd.
För ungefär femton år sedan blev jag engagerad i djurrättsfrågor. Jag slutade äta kött och var till och med vegan ett tag. Jag var påläst i djurrättsfrågor och hamnade ofta i diskussioner om djurtestning och köttkonsumtion.
Sen jag var fjorton har jag spelat i band. Oftast som sångerska och gitarrist, men även som trummis och ett halvt försök som basist. Jag har spelat gitarr sen jag var liten men har aldrig blivit någon Yngwee Malmsteen. Därför ser jag sången som mitt främsta instrument. Det har varit många band och det har varit många uppehåll.
Men faktum är att jag i våras köpte några julklappar. Tanken från förra årets julpanik dök plötsligt upp i mitt bakhuvud och vips hade jag köpt julklappar till både mamma och pappa. De la jag i en påse som jag gömde i skrubben hemma.
Senast i raden är Rihanna som snart släpper en ny platta. På omslaget till singeln "Hard" står hon i något som inte ens består av tillräckligt mycket tyg för att kallas baddräkt och putar med rumpan. Shakira åmar sig naken i en bur. Britney Spears sjunger om trekanter och man kan ju bara gissa hur videon ser ut.
För min del önskar jag att jag fick föda barn nu. Det går inte många minuter utan att jag tänker på hur less jag är på min stora mage, på halsbrännan, de svullna benen, värken i höften och på att jag är så trött och klumpig.
För 15 år sedan flyttade jag från Kiruna. Jag sa som alla andra säger när de är less på den här stan, "det händer ingenting här", "man kan inte bli nåt", "det finns inget att göra" och så vidare. För åtta, snart nio år sedan, kom jag tillbaka.
