Skräp och hundbajs

Om denna blogg

Jag funderar väldigt mycket, och mina funderingar tar sig uttryck i min blogg. Därför kan det i stort sett hamna vad som helst i min blogg, så länge jag har funderat på det.

Senaste blogginläggen av karoos

• Smidig som ett kylskåp
• Användarnamn och lösenord
• Ryssvärmen
• Det här med dagis
• Städa gården

Läs alla blogginlägg från karoos

Det är så skönt att ta en promenad. Det är min favorit när det kommer till att motionera. Jag behöver inga speciella träningskläder förutom ett par bra skor och kan dessutom ta med mig min bejbis i vagnen. Nu har jag dessutom flyttat till lompis där utbudet av gångstigar är väldigt stort och det går att variera sin promenad i ganska stor utsträckning. Det finns dock något som stör mig på mina promenader, och det är allt skräp och alla högar med hundbajs.

Jag har klagat tidigare på att hundägare inte plockar upp efter sina hundar, trots att det finns latriner uppsatta och ibland finns det till och med bajspåsar uppsatta vid dessa latriner. Varje vår, när det som gömts i snö kommer fram, får man kryssa mellan nya och gamla bajshögar. Och de man lyckas undvika att trampa i, kanske man råkar köra över med barnvagnen. Och det är fan inte kul att få bajs på barnvagnshjulen, alltså.

Kiruna är en väldigt hundtät kommun, var och varannan Kirunabo är hundägare. Jag kan tänka mig hur vissa av dem tänker när de är ute och promenerar med sina hundar och ser en bajshög: "Har inte den hundägaren plockat upp efter sin hund, så tänker jag minsann inte plocka upp efter min hund heller!" Jag skulle vilja gå så långt till att införa Bajs-Lisor, som Lapp-lisor, fast för hundbajs. Grejen är ju bara den att man måste ta hunden på bar gärning, annars kan det ju vara svårt att koppla rätt bajs till rätt hund och hundägare. Förra årets aprilskämt, med dna-analyser på hundbajs, vore rätt fiffigt men kanske rätt kostsamt också.

Nedskräpning stör mig också. Jag förstår verkligen inte hur man tänker, när man anser att allt utanför dörren är en enda stor skräpkorg. Att slänga ett bananskal är en sak, men att slänga ett godispapper är en helt annan. Godispapper förmultnar inte, om ni inte visste det.

När jag och min man var på svamp- och fiskeutflykt i somras, till en närbelägen sjö, blev vi förbannade över nedskräpningen där. Hur kan man vara såpass naturintresserad att man vill bege sig ut i naturen, men samtidigt så obrydd att man vill förorena den? Det stämmer inte.

Jag önskar att alla Kirunabor började bry sig, och slutade skräpa ner. Om den önskan inte går att uppfylla, önskar jag att vi som bryr oss börjar våga säga ifrån, om vi tar någon på bar gärning med att skräpa ner eller strunta i sin hunds nyss dumpade bajshög. Vad ännu trevligare det skulle bli att promenera då. Bland annat.