spanien 2011, minne för livet!!

Om denna blogg

don´t dream your life, live your dream

Senaste blogginläggen av sofie.gidlund

• sommar blir till höst, höst blir till vinter
• spanien 2011, minne för livet!!
• tjeckien nästa!
• Vemdalsslalom&Klövsjösvängen
• Världscup i Levi! :)

Läs alla blogginlägg från sofie.gidlund

ja nu känns det som att de var flera år sen jag skrev här, dessutom har jag hunnit med kanske den bästa våren i hela mitt liv. Det är sjukt egentligen när man börjar fundera hur mycket tid jag har spenderat på resande fot, när jag och mamma räknade milen i bil så fick vi det till nästan 3000. Då saknas det bara 1000 mil så har vi åkt ett varv runt jorden, galet!  Och det är bara på en säsong liksom. 

Senaste gången jag skrev tror jag att vi precis skulle åka till tjeckien, och jag kan meddela er att jag kom 5a i slalomen och 9:a i  storslalomen så det var ju helt klart godkänt. det kändes kul också att veta att man ligger högt bland 96orna i europa. Efter tjeckien har det varit en massa små tävlingar lite här och där, och överlag har det gått riktigt bra förutom på USM som jag inte ens vill komma ihåg men men de kan inte alltid gå bra. Och nu när säsongen är slut väntar den alltid lika härliga sommarträningen. 

Men nu var det inte det här jag tänkte skriva om egentligen utan det var min klass´s oförglömliga resa till SPANIEN!! Det känns som att man har gått runt och väntat på att få åka ända sen den fötsta klassen på skolan åkte. Och nu när allt är över vill man bara göra om allt om och om igen, Alla band som vi knytit, alla skratt vi har skrattat, alla tårar vi fällt och alla coola saker vi har fått uppleva, allt har helt enkelt varit sjukt underbart. Jag tror jag talar för alla när jag säger att Spanien 2011 är en av de bästa veckorna i våra liv och något vi aldrig kommer glömma. 

Äventyret började redan i mars när spanjorerna var här i kiruna, dagen då dom skulle komma så åkte vi super nervösa och super glada till
flygplatsen för att hämta dom. Och sekunderna när planet landade då höll jag
verkligen på att dö, jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Under tiden dom 22 underbara spanjorerna var här i Kiruna besökte vi stadens alla kända
byggnader och dom fick testa saker som dom aldrig gjort förut. Avskedet var
tårfyllt men vi visste att vi skulle ses igen.

Dagarna innan vi skulle åka till
spanien släppade sig fram men tillslut kom dagen med ett stort D! Äventyret var
igång och när vi äntligen landade på flygplatsen i Bilbao gick min puls på 500.
Känslan när vi såg dom går inte heller att beskriva. Det är helt sjukt att man kan
lära känna varandra så bra på bara tre veckor. Och under tiden i Bilbao fick vi
testa, surfa, paddla havskajak, besöka det berömda guggenheim museet och en
massa andra roliga saker. Men sista dagen kom och vi var tvunga att ta farväl,
ovetande om vi skulle ses igen. Sista kvarten stog vi bara i en enda stor ring och
kramades, att åka därifrån, att ta farväl var så hemskt inte ett öga var speciellt
torrt. det kändes inte ens kul att åka till Barcelona. Och när planet lyfte... känslan,
paniken det går inte att beskriva. Allt man tänkte på var att vi måste få träffa dom
igen.

Men när tårarna var klarspillda och vi kom fram till barca så hade vi
tre underbara dagar där vi fick gå på nöjesfältet port aventura, bada i Medelhavet
och se massa kända byggnader i staden som till exempel la sagrada familia. Men dagarna gick fort även där och plötsligt satt vi på planet hem. Och resan var slut, men det är först nu efteråt som man har förstått vilken otrolig resa vi har gjort. Att vi bodde hos en helt okänd familj i en vecka bara det är ju super galet. Och just nu skulle jag göra allt i världen bara för att få åka tillbaka.