Konsten att inte kunna skriva

Om denna blogg

Skriver för ett syfte: Att du reagerar, på ett eller annat sätt..

Senaste blogginläggen av JennyStrandgard

• Ett försök
• Vår planet
• Det här är livet
• En värld utan Gud
• Skrivartorka

Läs alla blogginlägg från JennyStrandgard

Så länge jag kan minnas så har jag alltid tyckt om att sätta pennan mot pappret och låta orden flöda. För när jag kommer på en mening, som kan liknas vid poesi, känner jag mig mäktig! Då den där meningen läses upp inom mig gång på gång får jag en känsla inom mig som jag aldrig kunnat ge ett namn åt eller en beskrivning av. Lite av en tillfredställelse faktiskt.

Fast en sak jag alltid har känt är att jag kan inte få ner mina ord i en text, som är behaglig och förståndig att läsa. Mitt skrivande kan liknas som en oblandad kortlek, som inte har ett system att följa. Det kanske är så, vissa har gåvan att fånga läsarens intresse genom bara rubriken och totalt få läsaren att drömma sig bort i sin text. Andra, som jag. Kämpar och smakar på orden, försöker få dom att passa in. För vi vet att det är viktigt, det är som en puzzelbit. Den måste stämma exakt, annars passar den helt enkelt inte. Och om den inte passar, passar ingen och systemet kraschar..

Jag har förr gjort en liknelse mellan balett och en mina favorit sporter, innebandy. I mina ögon är sporten lika elegant och kontrollerande som balett, varje steg måste planeras och när man väl satsar finns det inget återvändo. Skrivning och balett har inte heller stora skillnader emellan sig. Man kan uttrycka sig igenom båda, vackert eller aggressivt, vilket som. Viktigast kanske är just den oändliga friheten, som speciellt ord och bokstäver har. Även friheten om att sluta skriva, när man har slut på ideér..