Användarinloggning
Meny
Sök företag, föreningar, evenemang, radannonser, bloggar.....
Vill du blogga? Så här gör du
Är du redan medlem? Se till att du är inloggad. Sedan klickar du på "Lägg till blogginlägg" till vänster på startsidan. Är du inte medlem, skapa först ett konto. Skapa konto är gratis och då kan du även lägga in köp- och säljannonser utan kostnad.
Min lillebror är död.
Adde hann kanske inte säga allt han ville till alla han känner. VI hann inte säga allt vi ville till honom heller. Men vi kan tala till honom där han är nu. Lilla, lilla sjuka lillebror, NU ÄR DU FRI från allt ont, all sjukdom är väck. Nu är dagarna inte en kamp mer. Vi alla, din jättestora familj, älskar dig, har alltid velat ditt bästa, tack för allt du lärt oss om livet. Tack för tiden du delade med oss. Du har varit så duktig, ingen kan riktigt förstå hur du har haft det.
En ung väldigt speciell kille som inte alls var som alla andra har lämnat oss. Han kommer aldrig tillbaks. Hans liv blev alldeles för kort, han blev bara 19 år.
Vi firade nyligt hans 19-års dag på intensivvårdsavdelningen. Sedan kära adde fick du komma hem till din egna fina lägenhet där du trivdes att få vara i lugnan ro och vila din sjuka, trötta kropp. Du orkade till och med åka i väg på en liten semestertripp med din familj alldeles nyligt. Du pratade postivit om äventyr du ville göra i sommar med oss, din familj. Du ville fixa i garaget och skruva i hop mopeder nu när snön börjat smälta och solen kikar fram. Det som du var så jättebra på! Din kropp ville rasa samman. Det kan inte vara roligt att vilja saker med en kropp som tycker att den levt färdigt. Nu är det bara din jättefina moped som står kvar där på gården. Vi vet alla vad den var värd för dig.
Du har inte haft det så lätt men du har kämpat så tappert. Vi förstår dig och hur du själv har valt att leva ditt liv med sjukdom. Livet har varit orättvist mot dig. Varför väljer Gud att ge alla sjukdomar till en och samma stackare. När du levde bad du om att få ett liv, att få ditt liv tillbaks.
ADDE: Aldrig ska vi sluta älska dig! Stanna bland oss, finns inom oss, vaka över oss, vi tänker på dig och kommer aldrig glömma dig! Dina saker finns bland oss, våra minnen av dig. Det fanns bara en av DIG.
Vi ses i himlen, ta hand om alla vi skickar dit, ta hand om varandra där uppe. Vi bär med dig i våra hjärtan, tills den dagen vi åter ses och får ge varandra en kram lillebror.
Adde var en godhjärtad kille som försökte hålla skenet uppe. Genom mig tackar han sina vänner för allt och säger hejdå. Vi i familjen tackar också alla som på ett eller annat sätt funnits där för vår Adde.
- Mamma's blog
- Visad 4583 gånger
-
Kommentarer
Jag vet att de jag nu vill skriva till er kanske inte hjälper mycke eller de kanske låter tomt. Jag brukar fråga mig självvarför gud jag en person en massa sjukdomar jag är rörelsehindrar å har varit sjuk hela mitt liv med olika saker. Jag hade också velat ha svar på de. Men en kompis till mig sa en gång när jag mådde as dåligt. Att du om inte du hade klarat sjukdomarna å klarat av att leva med det så hade du inte fått dom. Så jag vill tro att han ger sjukdomar till endast starka personer
Har tagit farväl av min lillebrors döda kropp,den kroppen som inte alls fungerade att leva med. Det var inte han som låg där alldeles kall och stel, det var hans skal. Jag undrar var min lillebror är nu? Jag hoppas så innerligt att han har det så bra som han förtjänar, att han mår bra, är frisk, fri från all smärta och sjukdom. Jag hoppas han får födas igen och får en ny stark, frisk kropp med samma underbara själ.
Jag hoppas han ser oss, och vet att vi tänker på honom och saknar honom. Hoppas han är med oss och vakar över oss. Får jag en pojke någongång ska han heta Adde.
det var med sorg i hjärtat som meddelandet att er bror gått bort nådde mig , ingen sorg kan och sägs vara så stor som när ett barn går bort ,så ung med hela livet framför sig . smärtan och sorgen måste vara bedövande, det är med en klen tröst jag sänder de orden till er, man säger att gud plockar de vackraste blommorna först, de är vi som blir kvar som färgprakten är borta blir tom och grå, vi hoppas och tror att han är i den bättre av två världar och väntar på de sina, vara rädda om varandar livet är så skört och kort
Så vackert!
Man blir berörd,känner en medkänsla över det mamman skriver.
Tänk om,bara tänk,om vi i dagens samhälle haft fler "mammor" som denna mamma...Samhället och livet för oss som finns kvar,hade då varit mer kärleksfyllt och varmare,än det är idag.
/ Tack du fina mamma,för ditt inlägg.
Skriv ny kommentar