Användarinloggning
Translate site
Meny
Senaste bloggarna
- Håkan Bråkan och Bebismysteriet
- Stöd de Vietnamesiska bärplockarna!
- I valet den 19 september kan Du kryssa Din Kommunalrådskandidat!
- Allmänlydnads/vardagslydnads kurs!
- Edvins Son
- Smidig som ett kylskåp
- Annorlunda sommar...
- Ungdomen tar över!!
- Viltspårskurs start 16/8
- Nu är det dags för höstens kurser!
Sök företag, föreningar, evenemang, radannonser, bloggar.....
Vill du blogga? Så här gör du
Är du redan medlem? Se till att du är inloggad. Sedan klickar du på "Lägg till blogginlägg" till vänster på startsidan. Är du inte medlem, skapa först ett konto. Skapa konto är gratis och då kan du även lägga in köp- och säljannonser utan kostnad.
Mamma till "bara" ett barn
Om denna blogg
Senaste blogginläggen av mammatillbara1barn
Läs alla blogginlägg från mammatillbara1barnMitt första blogginlägg kommer att handla om mitt bloggnamn.
Jag har valt att döpa min blogg till mamma till "bara" ett barn. Varför? Det är egentligen inte så jag ser det, att vara "bara" mamma till ett barn. Jag trivs med att vara mamma till mitt "enda" barn som är strax över året.
Varför jag valde namnet är på grund av vår omgivnings reaktioner till att vi "endast" har och troligast kommer att ha i framtiden även ett barn.
Bara några månader efter att vårt barn föddes började frågorna komma om nästa barn.
-"När kommer nästa barn?
-"När ska ni skaffa nummer två?"
Detta har vi nästan hört sen dess flera gånger i veckan.
Svaret vi gav dem var att: -"Vi vet inte om vi ska ha fler barn".
Reaktionerna blev...
-"VAAA det är KLART ni ska ha fler barn"
-"Ensambarn blir så odrägliga och bortskämda"
-"Ni är elaka med ert barn om den inte får fler syskon"
Det känns extra härligt att höra att man är dålig förälder, knappt innan man börjat sitt föräldraskap.
Jag (eller vi, kanske jag ska skriva) har svårt att förstå denna omgivning.
Varken jag eller min gubbe skulle få för oss att häva ur oss något sådant till vår bekantskapskrets och ifrågasätta dem om varför de t.ex valt att skaffa ett/flera barn eller inga barn.
Är det bätte status att ha fler barn? Är man endast en BRA förälder om man har fler än ett barn?
Vi har läst lite extra just om ensambarn på grund av dessa kommentarer.
Myten om ensambarn att de ska vara bortskämda är ganska överdriven, det är ju ändå föräldrarna som "formar" sina barn, t.ex i form av regler, man köper inte allt barnen pekar på och så vidare och så vidare. Ja ni hajar.
Tänk de mammor och pappar som kämpat hårt för att försöka få barn exempelvis via provrörsbefruktning och sedan få kastat detta i sitt ansikte. Det kanske inte är alla som väljer att berätta hur de kämpat med att bli gravida? Det finns ju även de som inte kan få barn hur gärna de än vill det.
Eller som i vårt fall där min hälsa tagit stryk under samt efter graviditeten med ordination om sängliggande i veckor samt operationer. Inte har vi lust att berätta denna historia åt alla personer som vi möter, vissa saker vill man hålla privat eller åtminstone endast inom sin närhet.
Vid en till graviditet kan tillståndet förvärras och sluta än sämre. Jag tycker inte jag är en egoistisk eller dålig mamma. Utan jag väljer att ta hand om det barn jag hade äran att få föda fram. Det viktigaste nu är att han har både en mamma och pappa i livet.
Slutligen så önskar jag med detta inlägg att Ni där ute som läser detta, tänker efter nästa gång INNAN Ni säger något liknande som vi råkat ut för så många gånger.
- mammatillbara1barn's blog
- Visad 1551 gånger
-
Kommentarer
Det där är lika illa som att man som par får frågan "när ska ni skaffa barn då?" Hallå, man kanske inte kan få barn. En del tänker verkligen inte med hjärnan....
Mycket bra skrivet! Har själv en kompis som är ensam barn, ofta har vi diskuterat hur det är att vara just ett ensam barn. Till skillnad till mig som har skilda föräldrar, men nya sambos och som har egna barn. Det jag vill säga är att han inte är ett dugg bortskämd! Som sagt, bra skrivet och jag håller med dig fullkomligt!
Känner igen det så väl. Har också "bara ett barn" och efter en fruktansvärd förlossning så har jag/vi inga planer på att skaffa några fler. Och jag har absolut ingen lust att bli hängd för det! Men ofta får man höra inte alltför genomtänkta kommentarer.. Tycker bara att folk kan ta o sköta sitt eget och lita på att jag gör detsamma..
Jaaa ... själv har jag mest erfarenhet av motsatsen:"Men sen RÄCKER det väl?!". Det är inte heller så roligt. Det verkar som om vi är rätt bra på, i vårt samhälle, att försöka trycka in varandra i normen. Att över- eller underskrida den straffas med menande blickar, syrliga kommentarer och "tyckande".
Är själv enda barn o har svårt att förstå hur i hela världen man kan beröva sitt barn upplevelsen av att växa upp med syskon. Låter som värsta ego-grejen. JAG o MITT enda barn.. men men.. alla tänker dock olika. Jag har valt att INTE skaffa barn o jag får lika många punchiga kommentarer från folk ang det men jag säger bara att jag har djur i stället :)
Tack "Anonym", Jenny, Malin och Karin för era kommentarer.
Ebba: Jag undrar vad du egentligen menar med det du skriver? Jag tolkar det som så: att du tycker jag är EGO för att jag inte skaffar fler barn? Å att jag berövar mitt barn syskon.
Om du hade läst bloggen NOGA hade du också sett att jag blev allvarligt sjuk av att vara gravid och även fick opereras efter förlossningen osv. För mig är det RISKFYLLT att skaffa fler barn.
Så du menar helt allvarligt att jag ska chansa och hoppas att jag överlever?
Ska mitt barn stå utan mamma då om saker går fel? Hallå?! Nu blev jag faktiskt himla upprörd över ditt inlägg.
Men snälla Ebba.. är en människa egoistisk om man inte till varje pris skaffar ett syskon till det barn man har?? Jag tycker kvalité går före kvantitet, har sett alltför många familjer leva i nästintill missärer för att de skaffat fler barn än de har tid eller råd med. Jag tycker att man författarinnan till denna blogg gjort ett verkligt "icke-ego" val när det gäller att skaffa barn.. Istället för att falla i fällan och skaffa barn nr 2 "som man ska" har hon gjort valet att leva och må bra med det barn hon faktiskt haft lyckan att få! Kan å ena sidan förstå att Ebba skriver som hon gör då hon själv är ensambarn, det man aldrig haft och längtar efter har en tendens att glorifieras och överskattas.. "åååå, tänk va underbart om jag bara hade..." Det finns barn som bara har en förälder och drömmer, fantiserar om hur härligt det vore att leva i en riktig kärnfamilj med mamma, pappa, barn.. Men när det sen i verkligheten visar sig att den frånvarande föräldern kanske var just det pga missbruk, kriminalitet eller liknande kanske verkligheten inte riktigt matchade drömmen.. Det finns många syskon som inte alls har något vidare gott utbyte av varandra, visst bråkar många i unga år men för en del sitter detta i livet ut.. Så Ebba, det behöver inte alls vara synd om barn som växer upp utan syskon, de kan ha ett mycket lyckligare liv än barn med fler syskon.. Ett syskon man inte har eller inte har kontakt med kan lätt ersättas med en bästis eller släkting..
Fantasi vs verklighet: Många kloka tankar i ditt inlägg, mycket intressant att läsa :)
Intressant att läsa kommentarerna som dyker upp.
En tanke som dök upp hos mig. Om jag hade varit egoistisk hade jag valt att skaffa ETT TILL barn. DÅ hade JAG varit EGOISTISK. Jag kan inte förstå dem som väljer att skaffa fler barn trots att de blivit sjuka i sin första (eller andra osv) graviditet och blivit avrådda från att skaffa fler barn. De leker ju med sitt eget liv och de barnen som redan är födda.
Eller de som skaffar barn och inte tar hand om dem av olika anledningar.
För en del är det en sorg att inte kunna få alls några barn. För andra en sorg att de inte kan skaffa fler barn. För någon kanske det är ett självklart val att "bara" ha ett barn osv osv...
vad är problemet? om du är nöjd o barnet är nöjd o barnets pappa är nöjd - var ligger då problemet? varför ens idas hetsa upp sig över alla klumpiga kommentarer som man får höra oombedd i tid o otid av oförstående människor..? säg bara; det räcker så bra med ett barn! eller välj att avbryta ev diskussioner med ett leende o säg jag är inte på humör att diskutera saken.. för om du har det såsom du vill ha det är det ju inget problem o vad andra än kan tycka så rör det ju inte dig
Kan inte låta bli att kommentera ditt inlägg. Vet du vad en blogg är? Det verkar inte som det.
Om du irriterar dig över inlägget kanske du skulle ha läst NSD istället eller tittat nyheterna ;)
//Kirunabo som undrar när Kirunaborna ska bli mogna för bloggar och andras åsikter
Min förhoppning med mitt inlägg var att kanske få åtminstone några personer att tänka till.
Vi får höra detta rätt ofta, samt att andra i vår närhet får kastat liknande dumma kommentarer till sig.
Med risk för att verka otrevlig (vilket jag inte är), det är min blogg och mina tankar.
Bloggar kan handla om vad som helst, jag har valt att ha det inlägget. Roliga, tråkiga, sorliga och irriterande saker.
Det är det som är så bra med bloggar enligt mig.
Personligen är jag inte intresserad av råd som "säg bara".. Jag/vi är mer intresserad av att folk ska tänka till innan de säger något.
Hade kunnat skriva ett helt inlägg på svar vi gett och vilka svar vi fått tillbaks, men det tänker jag inte gå in på ;)
Mian: Vissa kommentarer kanske sårar! Det är kanske därför hon valt att blogga om detta,för att få folk att tänka till.
Jag och min man förlorade en dotter förra sommaren och det är så sjukt mycket hemska kommentarer vi har fått. Kommentarer som inte är lätta att skaka av sig bara. Och man kanske inte bara kan avbryta en diskussion med ett leende om man tar illa vid sig..så som du säger att man ska göra..
Kommentarer som vi fick och fortfarande får är t.ex att "varför sörjer ni,ni som redan har 3 barn". Precis som om vi inte har ngn rättighet att sörja eftersom vi har 3 levande barn..Men om man förlorar barn om man inte har några fler,då har man tydligen rättighet att sörja..
Eller så ska vi inte sörja,för det finns dom som har det värre eftersom dom faktiskt inte alls kan få barn.
Då säger jag..Att det är 2 olika sorger,som faktiskt inte går att jämföra om man inte gått i den andra personens skor.
Vi hann bara komma hem från sjukhuset så fick vi höra att vi skulle rycka upp oss och gå vidare...Tydligen får man inte sörja och bearbeta det man varit med om för det stör verkligen människor...Människor är rädda för sorg..Konstigt nog.
Folk öppnar käften utan att tänka idag,och mycket sårar den som får höra.
Hon som skrivit bloggen kanske hade velat ha fler barn,men nu klarar inte hon av det pga olika anledningar och sen kommer folk och kastar sina åsikter i hennes ansikte utan att överhuvudtaget tänka att det kanske finns en anledning...
Vill man ha fler barn,men inte kan så blir ju det en sorg som man måste komma över,man måste bearbeta det..Då orkar man inte få människors åsikter kastade i ansiktet.. Sen är alla olika..Man bearbetar sånt i olika takt..Och på olika sätt.
Men det är nog så att du har inte upplevt så mycket i ditt liv, därför kan du säga ngt sådant...Kom tillbaka när du fått lite livserfarenhet!
Folk måste verkligen börja tänka till innan dom säger ngt!
Vi har försökt få barn sedan länge tillbaka och har oxå fått en heeel del dumma kommentarer, jag tror att folk (framförallt kanske Kirunabor) har svårt att sätta sig in i andras situationer? Det är många kvinnor som kommit fram och klappat mig på magen och sagt "Jaha är det dax nu, det har vi väntat på" eller "Ska ni inte skaffa barn snart, jag tycker verkligen att det är dax, ni är ju gifta och allt"
Precis som att det skulle vara nån norm att man måste ha multipla barn?
Jag och min sambo hoppas att vi kan skaffa ett barn.. sen är det bra. Jag själv är uppvuxen UTAN syskon.. varken bortskämd eller odräglig. Jag hade/har bra med kompisar och gillade den egen tid jag hade på kvällarna när jag var liten. Varken min sambo eller jag tjänar så bra och vi vill verkligen kunna ta med vårt barn ut på resor runt om i sverige och vida världen. Jag själv började sommarjobba när jag var 14 så jag kunde betala för mina egna saker.. klart mina päron sköt till om det behövdes.. men det var mest för att de såg att jag verkligen kämpade för att uppnå något. Jag har aldrig saknat något syskon.
Mycket bra blog tycker jag.. blir något att fortsätta läsa!
Kära "mammatillbara1barn".
Jag känner stark med dig och jag känner tyvärr igen mig totalt. Som beteendevetare är det alltid lika skrämselfascinerande att läsa vad folk häver ur sig i skydd av den anonymitet internet erbjuder. Spelar ingen om helst roll vart på nätet man sig vänder, nog 17 finns ni där alla små, små bittra stackare vars enda bränsle verkar vara att spy galla omkring sig. Kan ni inte bara försöka att leva och låta leva? Hur mår man om man kan med att kritisera människor på det tarvliga och omogna sätt som ni gör? Har ni ingen som helst empatisk förmåga, eller är ni själva sådana offer i er livshistoria att ni handikappar er själva ementionellt?
Skäms på er! Kan man inte hjälpa, så är det bätte att vara tyst. Och var står det skrivet att man inte får bemöta enfald och litenhet i kommentarform i sin egen blogg? Det var verkligen det dummaste! Enfald bör alltid bemötas.
Strunta i de förkrympta och förlåt dem för deras uppenbara mentala och sociala begränsningar. Stå på dig. Det råder ingen tvekan om att du har rätt i dina känslor och åsikter i det här fallet. Enbarnfamiljer är ett begrepp som verkar irritera och uppröra, vare sig det är självvalt eller ej. Och kom ihåg en sak; DU äger definitionen av vem du är och ditt liv, ingen annan. Hoppas att du få ett fantastisk liv med din man och ditt barn. :-) Kram!
Skriv ny kommentar