Jag har varit i storstan. The big city. The Capital med stort C. Ja, i alla fall för en lantlolla som jag. Jag har varit i Stockholm.
Jag har varit på bio ensam. Moi! All by my self. Det var en rad omständigheter som ledde fram till beslutet. För det första var det en film jag VERKLIGEN ville se, för det andra sprack mina ordinarie planer och för det tredje fanns det ingen som kunde tänka sig att gå på bio med mig. Ensam är stark!
Jag har inte någon söt liten flicka längre. Jag har en jakthund. Min flicka är en fyraårig blandning mellan pointer och setter med allt vad det innebär. Outtröttlig, energisk och liiite svårinlärd. Och väldigt intresserad av mat! Hon gör gärna som man säger om man bara har en godis i handen, men är samtidigt jordens ögontjänare och gör som hon behagar när ingen ser på.
Det finns en grej som dom flesta arbetsgivare och föräldrar ogillar, men som är ett nödvändigt ont och faktiskt ett underbart exempel på det välfärdssamhälle som vi lever i. Jag talar naturligtvis om VAB - Vård Av sjukt Barn.
En kompis sa att hon hatar ordet "myspys". Avskyr det. Enligt henne beror avskyn på att man VET att det är falsk markandsföring.
Vi har haft en "tjejhelg", mina barndomsvänner och jag. Redan i somras började vi planera för denna tilldragelse och Allhelgonahelgen var det så äntligen dags! Vi fyra skulle intensivt umgås i två dygn. Till sällskap hade vi rejält med vin och det var som bäddat för succé.
Det snöar. Det snöar ett sånt där lätt snöfall som i sagorna. Ett snöfall som bekräftar att vintern är här för att stanna. Snön påminner mig om att det är dags att plocka fram barnens vinterutrustning och kolla så skidor och stavar och skridskor håller måttet. I år blir det förresten nya skridskor, dom gamla är (tyvärr) urvuxna. Snön påminner mig också om att julen är i antågande.
Jag har dubbla personligheter. Eller egentligen kanske jag har hundra personligeheter - jag är en känslomänniska av stora mått - men det finns två personligheter som verkligen känns extra mycket och som ganska ofta står i konflikt med varandra. Bullmamman vs. Karriärskvinnan.
Under morgonfikat på jobbet drogs det igång en rätt så laddad diskussion om ungar och deras fritidsintressen. Jag måste säga att jag häpnade över vad mina kollegor berättade. Tydligen är det nämligen så att fritidsintressen inte bara är en aktivitiet för barnen - nej, föräldrarna är minst lika involverade. Och som jag förstod var detta mer eller mindre ett tvång och inte frivilligt.
Igår kväll hände det igen. Jag skulle, som vanligt, rafsa ihop kläder att ha på mig inför morgondagen och inser med fasa att jag inte har några rena underkläder.
Jag älskar goda dofter! Ahhhh!!!!!!!!!!!! Finns det något underbarare än en riktigt god doft som liksom sveper in över rummet? Som på långt håll bara anas och som på nära håll riktigt tränger in under huden. Oj, vad det finns många minnen som är förknippade med olika dofter! Doften av grillat, doften av en nyfödd baby, doften av kaffe på morgonen...
Alla har nog någon gång ställt sig framför spegeln och kritiskt granskat sig själv. Noterat varenda grop, spanat in de obefintliga musklerna och samtidigt tänkt att allt nog skulle se annorlunda ut och man ändå hade den där trampmaskinen från TV-shop. När den dessutom är så LÄTT OCH SMIDIG att fälla ihop och förvara under sängen, så undrar man ändå mer varför man ännu inte införskaffat sig en.
