Alltså allvarligt. Vissa saker är ristade i sten och kan inte ändras hur som helst. Jag kan visa hur många exempel som helst på detta. Det här är inga skrivna rekommendationer eller vett- och etikettregler som man lär sig av sina föräldrar utan det är sådant som alltid finns i bakhuvudet. Ungefär som en ”bro-code”. Eller en självklarhet.
I lådan till min TV-bänk finns en rektangulär trälåda som är ungefär lika stor som en knuten näve. Denna trälåda gjorde jag på slöjden i sexan och har hängt med mig sedan dess, och innehållet har aldrig bytts ut. Däremot lades det till innehåll under hela min högstadieperiod. När jag slutade nian var innehållet klart för all framtid men det visste jag inte då.
Nu ska ni få höra – snön har kommit tillbaka till Göteborg! När jag gick ut på min lunchrast var det uppskattningsvis 1-2 millimeter snö på backen och jag misstänker att detta får klassas som snökaos. Akutmottagningen på Sahlgrenska kommer att få jobba tredubbla skift för att kunna behandla alla tanter och gubbar som halkat omkring och slagit höftkulan ur led.
Okej, rent meteorologiskt är det väl inte vår ännu, men det går inte att blunda för det faktum att det ställs ut mycket mer barnvagnar på innergården nu och solen tycks faktiskt värma ansiktet lite. Istapparna har försvunnit och det lilla snötäcke som en gång fanns har dragit sig tillbaka till små fläckar på gräsmattan. Vinter? Hade vi ens vinter?
Myt 1) 30 mil i Norrland är ingenting!
Visst saknar jag alla subkulturer som man möter på Andra Långgatan och alla dess krogar. Det finns en tjusning med att se gothare blandas med synthare och skinheads som skålar med reagge-fantaster. Andra Långgatan, som har ungefär dubbelt så många pubar som Kiruna, är ett måste att besöka för alla krogfantaster. Glad stämning råder dygnet runt och alla är vän med alla.
När jag lämnade GP-huset idag såg jag studenter som åkte på sina lastbilsflak. Deras skolgång var över och de hade garanterat har garanterat haft samma känslor om höstterminen som jag en gång hade. Nu hade klockan ringt ut sista gången för studenterna och det hade den även gjort för mig. Vissa av dessa människor vet med en gång vad de vill göra med sitt liv och andra har ingen aning.
Think about it, när man står där med sleven i näven och gräver i gotteburkarna så tänker man alltid ”åh, en sån vill jag ha. Och en sådan! Och några sådana!”.Man betalar för sina karameller, tar spårvagnen hem, låser dörren och tar av sig skorna. Karamellerna häller man sedan upp i en skål eller river av toppen på papperspåsen eftersom man inte fyllt den ända upp.
De röda tightsen som hon har går in i stövlarna och ser ut ungefär som röda tights brukar göra. Den klarröda färgen sticker ut från alla vita, svarta och färglösa kläder som majoriteten klär sig i. Över tightsen har hon en kort svart kjol och även denna ser ut som kjolar brukar göra.
Jag gick aldrig på någon psykologikurs a´la Stig Helmers ”Jag kan flyga – jag är inte rädd” utan funderade ut hur jag skulle överleva ifall planet kraschade. Detta var något jag tänkte på långt innan jag satte mig i flygstolen. Så fort mamma berättade att vi skulle ta flyget ner till Stockholm för att hälsa på min moster så började idéerna skapas i mitt huvud.
Vissa, framförallt äldre människor (OBS! Varning för fördom, OBS OBS!) håller gärna kvar i den gamla tekniken tills dess att den sjungit på sista versen och man tvingas uppgradera sig. Exempel på sådant är en VHS.
”Det här är livet!” är vad jag säger nu när molnen har försvunnit från himlen som ligger över Göteborg. Det är kokhett och överallt går det söta tjejer i korta kjolar. Risken finns att jag blir vindögd snart eftersom jag inte kan bestämma mig var jag ska titta.
Kanske är det då jag blir Paradis-Oskar på riktigt eftersom jag inte kommer att ha några möbler och leva riktigt spartanskt. Eller japanskt kanske, de sitter ju på golvet och äter.
Ur den avtalsenliga delen klagar jag inte, jag har skrivit på ett avtal och får stå mitt kast. Det står i avtalet, finstilt eller tydligt, att en uppsägning måste komma in då och då för att gälla till då och då.
Borta är all snö och den magnifika natur som jag har stiftat bekantskap med under veckan som gått. Borta är även Isabelle, Mikael, Veronica, Marlene, Emma, Kjell, Picky, Järnis och andra fantastiska människor som jag lärt känna under denna vecka. Spontana kaffebesök, spelkvällar och sena stadspromenader i den tidiga morgonsolen är numera bara minnen och inte längre verklighet.
