På 60-talet var Tuolluvaara Sveriges barnrikaste samhälle med 365 barn vid Tuollaskolan. Det var mycket som var annorlunda på den tiden.
Någon vecka före jul ringer telefonen;
- Tänk att jag har blivit så tom så att jag har inget att grubbla på.
- Åh vad skönt att vara grubbelfri, svarar jag.
- Men vad ska jag då göra? undrar du.
- Du kan väl skriva om hur det var när du och mamma träffades.
Du skrattar gott men säger i nästa andetag;
- Nä det blir så sorgligt.
I min barndom var vi ofta till Finland. Till mammas faster Helli och Osmo. I deras stora kök satt vi ganska ofta, vuxna och barn och lyssnade till varandras berättelser. Om dramatiska händelser från arbetet i ko- och häst hagen. Om islossningen, deras hus låg inte långt från gränsälven. Berättelser om olika människoöden, Jag tyckte alltid det var spännande att sitta och lyssna.
På väg till Puoltsa och en korttur med islandshäst, vilket bokades endast 1 tim tidigare! Så tyckte jag att Yes! våga möta dina rädslor. För det gör man när man är 51 år. Känslorna var blandade även hos min grundent examinerade dotter - eftersom hon bar på traumatiska minne av att bli avslängd av en hormonsstinnen häst på stallet för ett antal år sedan...Men hormonsstinna islandshästar??
