En rättvis konsument

Om denna krönika

Det finns vissa saker i livet jag bara inte kan låta bli att fundera lite extra över. När dessa funderingar även blir nedskrivna så hamnar de här.

Nu för tiden är det ganska vanligt med märkta varor. De är märkta med ekologiskt, rättvist, allergivänligt, utan tillsatser, svenskt, bra miljöval, nyckelhål, svanen, diverse sigill och ditten och datten. Det känns kanske lite bättre att ta den vara som har en märkning, jämfört med de utan. Men kan man lita på märkningarna? Hur ska man veta att producenten står för vad märkningen innebär?

När jag går och handlar känner jag att jag går inte bara och handlar. Jag gör ett ställningstagande. De varor jag väljer att lägga i min kundvagn visar om jag är en sådan som bryr mig eller inte. Ibland får jag dåligt samvete, för jag tycker att jag borde köpa mer ekologiskt och miljövänligt. Även om det kostar några kronor mer än det övriga så ska det ju bidra till en bättre värld. Och nog vill väl jag bidra till en bättre värld?

Att handla kläder är hemskt. Jag brukar sy ibland, och vet hur mycket arbete det ligger bakom att sy till exempel en klänning. Så hittar jag en jättefin klänning för 299 kronor i någon butik och tänker: "Hade jag sålt en egensydd klänning för ynka 299 kronor?" Antagligen inte. Vad får de som gör kläderna i lön? Har de rättvisa arbetsavtal, semesterlön, sjukersättning och övertidstillägg? Ibland får man se på nyheterna att många inte alls har det, och då skäms jag. Jag vill ju ha nya, fina kläder, men inte på bekostnad av någons liv och hälsa.

På ett forum läste jag nyligen: "Hur kan man ge sina barn barnmat på burk?". Jag ger ofta mina barn, åtminstone det minsta, barnmat på burk. Det står ju på dem att de innehåller rätt mängd näring, rätt storlek på portionen, att det är noga utvalda råvaror. Jag är inte helt naiv och förstår att det fortfarande är massproducerad mat. Men samtidigt får jag dåligt samvete och tycker att jag nog borde laga maten själv till mina barn. Även om det tar mycket tid i anspråk och även om jag blir upprörd när de tar en sked och sen matvägrar.

För att vara en konsument med gott samvete måste man ha pengar, tålamod och massor av tid. Helst borde man väl sluta konsumera och istället flytta ut på landet, föda upp sina egna djur och odla sina egna grönsaker och spannmål, väva sitt eget tyg och sy sina egna kläder. För i takt med att märkningen på varor ökar kommer även rapporterna i media om den fula sanningen bakom de fina sigillen. Välgörenhetsorganisationer förskingrar pengar, de miljövänliga visar sig inte vara särskilt miljövänliga och "utan tillsatser" innebär inte automatiskt "nyttigt".

Eller så nöjer man sig helt enkelt med att göra så gott man kan.