Välj stad
Meny
Sök företag, föreningar, evenemang, radannonser, bloggar.....
Förändringens vindar.

Om denna krönika
Har du varit med om en sådan där dag där allt är vackert och lugnt? En sådan där dag när solen är som varmast och de svaga vindarna, bär med sig en onaturligt varm luft, som sakta men bestämt sluter om dig. Liknelsen mellan en tunn värmande bomullskofta och smekande vindar en skön sommardag, är självklar. Mitt allt som doftar av det goa så blir allt det lugna, helt stilla. Onaturligt stilla. Har du då känt en kall kår leta sig ner, längs din ryggrad, samtidigt som du sett och känt hur huden knottrat sig? Lugnet före stormen är här. Du vet redan att lugnet, snart kommer att vara förbi. Vindarna som ofta kommer med en stor kraft, kommer att vara annorlunda och helt olikt de som du nyss upplevde.
Det är förändringens vindar som kommit fram till dig.
Vi människor är begåvade med några olika program, som vi använder oss av i vår ständiga vardag. Dessa program är nedärvda och inlärda i generation efter generation. Normalt har vi själv egentligen ingen eller väldigt liten kontroll över programmen, utan styrs av dem. Det första och kanske också det viktigaste programmet är rädslan.
Vi vet vad vi har, men är osäkra på vad vi får. För många kan bara tanken på en förändring, stor som liten, som innebär ett visst mått av osäkerhet, starta programmet för rädsla. Rädslan ger oss stora krafter och en fantastisk källa av argument, för att bidra till att minska eller helt stoppa förändringen. Rädslan målar upp hotbilder i en sådan riklig mängd, så att inte skönbilderna längre får plats. Oron för dåligt väder gör att vi kontrollerar vädersajten oftare än vanligt, samtidigt som vi är extremt känsliga för alla signaler på att vädret försämras. Rädslan finns alltid. Rädslan är en stark orsak till att ankaret väger tungt, trots att förändringens vindar blåser med stegrande krafter.
Men vad är egentligen det värsta som kan hända? Kan du definiera det, så kanske det värsta som kan hända inte är värre än att du kan gå starkare ur förändringen, än vad du var i den lugna idyllen? När vi ser på gårdagen och jämför den med idag, kan vi sällan eller aldrig se några förändringar alls. Betyder det då att vi inte förändras? Sanningen är att samma-lika dag aldrig finns. Förändringens vindar ilar varje dag och varje natt. Faktum är att vi inte ens skulle fungera som människor om vi inte förändrades eller om vi såg vad som skulle ske imorgon. Vi vill ju gärna veta vad som kommer att ske. Vårt andra program är nyfikenhet.
Nyfikenheten ger oss kraft att vilja veta sådant vi inte vet. Egentligen spelar det ingen roll om det rör sig om någon stor och ovärderlig vetskap eller om det är något trivialt. Nyfikenheten är en del av rädslans motkraft. Den får oss ibland att kapa trossen till det tunga ankaret, så att vi kan glida in i något okänt, som både kan kännas farligt och lockande på en och samma gång. Mitt i suget av spänning så kopplar vi på vårt tredje program. Igenkänning.
Igenkänningen får oss att framkalla förutbestämda meningar om det mesta i livet. Det vi känner igen är som regel bättre. Från att bara vara strået vassare till att vara ljusår bättre. Men som regel alltid bättre.
Våga känna igen förändringens vindar så blir de lite varmare. Våga hoppas och tro att förändringen leder till att någon av dina drömmar uppfylls. Förändringar är en förutsättning för oss alla.
Njut en stund, även av förändringens vindar.
Jonny Siikavaara (du når mig på jonny [at] siikavaara [dot] se)
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Ballt
Drömmar om förändring.
Kallt
För tunga ankare
Kommentarer
Kände igen tankesätt som jag haft själv. http://igaliko.wordpress.com/2010/03/09/de-tre-sinnestillstanden/
Lasse
Skriv ny kommentar