Fruktan.

Om denna krönika

Jonny Siikavaara arbetar som företagare i Kiruna. Han är även engagerad som ordförande i Kiruna Golfklubb. Jonnys paroll: Det behövs bara tre ord. Människa, golfare och vän. Allt utöver det är bara utfyllnad.

Semestern är här. Lediga dagar. Sköna dagar. Tid att ta hand om sig själv. Tid att ta hand om sin familj. Semestern är här. Oavsett om du planerat att vara hemma, åka till stugan, hälsa på släkten, fara på bilsemester med många mil på vägarna eller om du tar en tripp till något annat land, så är tiden innan semestern både intensiv, med många saker som skall vara klar innan, och förväntansfull. Semestern är som en liten go, väl inslagen och välsmakande karra. Något man tänker på då och då och allt oftare allt eftersom semestern sakta men bestämt kommer närmare.

Men semestern är inte bara en skön tid för alla. Många av våra nätverk finns bara när vi gör vårt nio-fem jobb och leker leken "Livet". Människor man är van och i vissa fall utled på att träffa försvinner på både gott och ont under semestertiderna. Tyvärr finns det människor, som blir utan lekkamrater när semestern är ett faktum. Då kommer semestern att verka vara outhärdligt lång. Själv har jag mer än en gång drabbats av fruktan. Fruktan av att semestern skall få mig att släppa mitt engagemang och skjuta sönder min motivation, att ta mig an olika typer av uppdrag åt olika typer av kunder. Rädslan för att inte kunna varva upp, när semestern är slut, för att kasta mig hejdlöst in i det ekorrhjul jag så väl känner till vartenda skrymsle i, växte som en böld inom mig. De semestrarna kan inte definieras som njutbara oavsett väder och aktiviteter. Nästa steg av denna fruktan är oviljan och rädslan att kasta sig in i ekorrhjulet. Rädslan av att inte engagera sig nog för att kunna prestera på den nivå som jag, av hela mitt hjärta, vill kunna göra. Det finns få orsaker att inte vara bäst om man nu en gång är bra på något. Efter att jag en gång drabbades av detta, känner jag noga efter om det finns något embryo till fruktan som är på väg att växa upp lagom till denna semester. Just denna gång finns inte denna känsla inom mig. Men jag vet ju inte om den mörka blomman av fruktan har börjat gro ännu eller om den gror lite senare.

När man en gång kommit tillbaka efter semestern så får man ju alltid frågan om man haft det skönt och man förväntas svara beskrivande hur härligt det varit i kombination med hur fantastisk utvilad man är. För mig är det en stor lögn. Semestertider är jag kanske inte fullt engagerad i mitt arbete men eftersom jag alltid har hundra procentigt engagemang så har jag bara bytt fokus från mitt arbete till något helt annat. Faktum är att jag är helt slut efter varje semester.

Oavsett hur man resonerar och tänker kring semestern, så är det den tiden vi har att försöka göra något helt annat än det vi gör när vi leker leken ”Livet”. Så använd tiden väl. Uppgradera. Lek leken ”Livet 2.0” på prov under din semester. Gör det du vill göra inte det som din omgivning kräver.

 
Jonny Siikavaara (du når mig på jonny [at] siikavaara [dot] se) med ny syn på livet.
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.