Jag kramas gärna!

Om denna krönika

Jonny Siikavaara arbetar som företagare i Kiruna. Han är även engagerad som ordförande i Kiruna Golfklubb. Jonnys paroll: Det behövs bara tre ord. Människa, golfare och vän. Allt utöver det är bara utfyllnad.

Under alla mina år så har jag haft lätt för att ge kramar till andra människor, utan att för den skull behöva känna dem speciellt bra. Mitt eget behov av att bli kramad har givetvis varit och är fortfarande omättligt stor. Med tilltagande ålder i ungdomsåren märkte jag att vissa plötsligt visade signaler på att det var obekvämt, med den öppen hjärtliga närhet, jag ogenerat och framfusigt visade. Jag var sjutton är gammal och kände dessa signaler framförallt från människor som glidit iväg över trettio strecket. Detta var något som jag funderade ganska mycket på just då. Självklart grodde de ondsinta fröna om min egen otillräcklighet. Att mina kramar inte var nog bra. Inte nog värmande. Inte nog ömsinta. Inte nog nära. Inte nog ärliga. Inte nog. Utåt sett slog jag ifrån mig alla svarta tankar, men inom mig lät jag fröna gro sig allt starkare. Trots det slutade jag inte att kramas.

Ungefär samtidigt gjorde jag ett av många viktiga val i livet. Jag bestämde mig att alla människor som jag känner mycket för, människor som jag tycker om, skall veta det. Vissa av dessa människor skall veta det för att jag öppet, ärligt och rakt säger det. Andra för att de känner att jag gör det. Där kommer kramen in. En kram kan vara en isande avståndstagande närhet, som lämnar ränder av kalla kårar på ryggen. En kram kan vara det mest ömsinta och den mest kärleksfyllda handling, som skapar ett huvud fylld av pulserat värmande tankar, som ger oss människor kraft att le i livet. En kram är den enklaste formen av social närhet, som vi måste vara stolta över. En kram är närhet. En kram finns i nuet men påverkar framtiden. En kram kan vara en handskakning som stärks med en kramande hand ovanpå själva handskakningen. En typisk gubbkram. En kram kan vara så innerlig att andan kippar och hjärtat stannar av för ett slag, bara för att i nästa sekund dubbla takten i sin livsbejakande dans, av ren och skär glädje. Jag valde att inte sluta kramas.  

Tänk om du skulle ägna några dagar av ditt liv att verkligen se till, att de som du tycker om, verkligen känner det. Säg det till dem. Visa det genom att vara nära. Ge de du tycker om en kram, som gör att de känner vågen av att vara omtyckt, skölja genom dem. Ta beslutet att våga ge andra en kram. Inte för att du måste göra det. Inte för att du borde göra det. Bara för att du vill det och verkligen vill visa att du vill det. En kram föder nya kramar. Den som ger kramar får kramar. Fler kramar ger mer leenden.
Välj du också att inte sluta kramas.

Den sista golfrundan i Riga avslutades med en raket som for upp i luften. Medan jag och min vän spatserade i normalt golfartempo, längs hål nio insåg vi att klubben helt plötsligt, startade en kanon­starts­tävling. Vår runda tog slut. Tre dagars golfande var lika efter 44 hål. Min vän vann det sista hålet med två slag och därmed också hela touren. Nu kommer vi hem. Sverige-Kiruna nästa. 

Jonny Siikavaara (du når mig på jonny [at] siikavaara [dot] se) som gärna kramas.
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.