Kontoret två punkt noll är verklighet!

Om denna krönika

Jonny Siikavaara arbetar som företagare i Kiruna. Han är även engagerad som ordförande i Kiruna Golfklubb. Jonnys paroll: Det behövs bara tre ord. Människa, golfare och vän. Allt utöver det är bara utfyllnad.

Efter att ha lagt kontoret ett punkt noll bakom mig, blev jag tvungen att sätta mig ner för att tänka. Hur skulle jag, med min långa erfarenhet som kontorsslav, egentligen vilja ha det? När och under vilka förutsättningar, fungerar jag som bäst? När kan jag verkligen prestera? Jag vet sedan länge att det handlar om en kombination av flera olika saker som gör att jag verkligen kan släppa lös krafterna som bor inuti mig. För krafter har vi alla människor, till och med jag. För mig gäller en kombination av människor, frihet, engagemang, uppskattning och förändring. Det får mig att le eftersom jag vet att kraften, som bor inuti mig blir fri, ger mig en möjlighet att prestera. För mig skapar människor dynamik, eftersom de ibland är oberäkneliga. Frihet behöver jag så jag själv får ta ansvar för det jag gör. Glöden i mitt liv kommer med stigande engagemang, som i sin tur alltid dyker upp när jag får möjlighet att lägga ner nog mycket tid i det jag gör. Uppskattning ger mig energi att ta på mig mer jobb än vad som kanske är nyttigt, men är också det som gör att jag verkligen vill. Om det jag gör inte leder till en varaktig förändring, så blir uppgiften trivial. Ibland kan detta ge en felaktig känsla av enkelhet. Tillsammans får en rätt blandning av denna kombination mig att le.

Om jag ler, betyder det att en viktig dimension för prestation är uppfylld, men det finns fler dimensioner. Nästa är VAR. Var arbetar jag egentligen som bäst? Jag känner hur jag skakar på huvudet, när bilden av kontoret ett punkt noll, visar sig i mina tankar. Inte är det bakom ett skrivbord inte. Nej. Men i bästfåtöljen hemma i vardagsrummet presterar jag bra. Det vet jag. Där handlar problemen mer om att skärmen på min lilla bärbara dator är alldeles för liten. Jag behöver flera skärmar. Och större skärmar. Efter min ögonoperation fungerar mina nya ögon bäst från dryga metern och längre. Jag ser plötsligt kontoret två punkt noll tona fram. En fåtölj som man kan sitta i, precis som i vardagsrummet, men också med möjlighet att ställa om i liggande ställning. Två stora bildskärmar, med en diagonal på fyrtiotvå tum eller mer. Ett enkelt bord med två enkla stolar, så två personer kan mötas för en diskussion över en kopp av doftande svart kaffe. Mysig ljussättning och med en ombonad matta i någon härlig nyans av rött. Den stora vita tavlan som man kan rita på för att förklara kan gärna få vara kvar i två punkt noll versionen.

När väl idén om kontoret två punkt noll slagit rot återstod bara en sak. Att flytta drömmen från just en dröm till min verklighet. Det bästa med att veta vad man är bra på att göra, är att det också gör att man vet vad man inte är bra på att göra. Jag vet att jag inte kan veta vad jag skall köpa in till mitt kontor, trots att jag ser bilderna framför mig. Men jag kan förklara och med ord visualisera drömmarna för min konstnärliga ledare, som får hjälpa mig med detaljerna. Jag kommer att veta när jag är där. I kontoret två punkt noll.

Mikael Andersson säger att han hellre är unik än normal. Jag håller helt med honom. För er som får ett tillfälle att hälsa på mig i kontoret två punkt noll, så vill jag att ni kommer med öppenhet. Insup atmosfären. Känn efter. Du är unik. Tänk unikt. Måste ett kontor se ut som ett kontor? Kan man skapa skönhet och funktionalitet i samma rum? Kan det vara tekniskt utmanande samtidigt som det vilar något sensuellt i rummet? Kan ett kontor egentligen vara ett vardagsrum för en person? Kontoret två punkt noll innehåller en varm känsla av personlighet istället för en kall yta av objektiv ytlighet. Och du är välkommen dit.

Jonny Siikavaara (du når mig på jonny [at] siikavaara [dot] se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.