Säsongsslut

Om denna krönika

Jag heter Terje Pedersen och är uppvuxen i Arjeplog (även där finns det riktiga fjäll). Min kärlek till fjällen och framförallt skidåkningen, har fört mig till Björkliden där jag lever och arbetar. Jag skall i mina krönikor försöka förmedla hur det är att leva här uppe, i ” det nordvästra hörnet” som det ibland kallas av metrologerna, eller som vi som bor här uppe föredrar att kallar det; De riktiga fjällen.

Vintersäsongen i Björkliden är slut. Det känns alltid en smula vemodigt när liftarna stannat och den sista gästen har åkt. Bygatan som tidigare myllrade av liv ligger nu öde. Säsongarna försvinner diskret en efter en. De drar iväg till andra säsongsjobb, riktiga jobb, eller arbetslöshet. Till Falköping, Iggesund eller någon annat ställe långt borta. Kanske kommer de tillbaka nästa säsong, kanske ser man dem aldrig mer. Det blir så på ett säsongsställe som Björkliden. Människor kommer och går ur ens liv i en strid ström. Vissa lär man känna lite bättre och kanske även behåller kontakten med, vissa har man glömt bort dagen efter de åkt.
För de flesta är säsongsjobbet bara en mellanstation på väg ut i det riktiga livet. Kruxet är bara att det ”riktiga livet” sällan eller aldrig blir lika kul och givande som säsongarlivet. Kanske har vi en tendens att se vår ungdom i ett romantiskt skimmer, men det är i alla fall min erfarenhet.

 Nu stundar en lugn period, som gjord för reflexion och eftertanke. Vi som bor här får tid att umgås och kanske grilla en köttbit tillsammans i den ljusa vårkvällen. Har ni föresten tänkt på vilket vackert ord det är, Vårkväll!
Vi pratar om säsongen som varit och säsongen som skall komma. Semesterplaner och sommarens träningsupplägg avhandlas. Precis som vanligt med andra ord.
Toppturssäsongen är tack och lov inte över ännu. Det finns mycket snö kvar i fjällen men det gäller att inte vila på hanen utan att passa på medan tid är. Det går fort när väl värmen kommer och bäckarna börjar riva. 

Jag har sagt det förr men det tål att upprepas. Sverige är väldigt avlångt vid den här tiden på året. I södra delarna av landet går folk omkring i kortärmade byxor och påtar i rabatterna eller spelar en runda golf. Här uppe åker vi fortfarande skidor och funderar på om vi törs byta till sommardäck, och det lär dröja minst en och en halv månad innan golfbanan i Björkliden öppnar. Som sagt; avlångt!

 Våren är hursomhelst ett besynnerligt väsen. Ibland kommer den försiktigt tassande under flera veckors tid, medan den andra år överrumplar oss totalt, sprider sig som en löpeld och övermannar vintern över en natt. Men oftast snubblar den fram. Den tar ett steg framåt, för att sedan bli bortmotad av några frostiga nätter, eller ett snöfall.
Det känns dock som om vi här uppe behöver våren extra mycket. Att vi på något sätt har gjort oss särskilt förtjänt av den efter en lång vinter. För vi har haft en ovanligt hård vinter, där kylperioder och stormar avlöst varandra. Därför känns det bra att varmare tider stundar. Visst har vintern sin tjusning, speciellt här uppe där så mycket kretsar kring vinteraktiviteter, men det är ändå skönt att den tar slut. Föreställ er att vi imorgon skulle börja om med januari igen. Ingen vidare tanke. Lagom med vinter är bäst.  

Vi får nu hoppas på en lång fin vår med många toppturer i Norge och många trevliga grillkvällar med grannarna. Tids nog drar sommarsäsongen igång och då kommer det nya säsongare och allt börjar om igen. Så är det med säsonger, det kommer alltid en ny.