Användarinloggning
Välj stad
Meny
Sök företag, föreningar, evenemang, radannonser, bloggar.....
Slutet är alltid en början!
Om denna krönika
Svetten droppar, nej fullkomligt flödar ned, när jag ser ytterligare en boll stiga allt högre upp i skyn, innan den åter blir kraftlös och sakta dalar ner mot den grästäckta marken. En kort och enkel rörelse med min klubba så är åter en ny boll i position. Tre steg bakåt. Sikta. Koncentrera mig. ”Kom igen nu, Jonny!” säger jag högt för mig själv innan jag tar den sista långa inandningen innan det är dags för den enkla rörelse som kallas sving, som ger magiska krafter tack vare det moment som hela rörelsen framkallar. Hela svingen är som en ballerinsk rotation i slow-motion, där klubban är förlängningen på mig. Den är inte snabb. Jag kan inte ta i. Timing är viktigt. Ljudet av klubban som träffar golfbollen är so musik i mina öron. Åter har jag satt en boll upp i skyn på denna golfrange i Turkiet. En ny dag har börjat.
Gårdagens runda slutade inte så bra. Under sista halvan av rundan träffade jag knappt bollen. Just då kändes det oerhört frustrerande, även om det hänt mig otaliga gånger förut att bollträffen verkade vara spårlöst borta. Frustrationen skapade tankar på att just denna runda skulle vara den sista. Aldrig mer. De negativa tankarna fullkomligt slöt sig om mig och förvred den starka optimistiska sida, som jag ändå tror att jag har. Tankarna styrde min kropp. Egentligen hade jag missat ett par tre slag i rad, med en tankarna målade upp en annan bild. Plötsligt kunde jag inget mer. Slutet var nära.
När en ny morgon gryr så har man fått en stor chans att byta ut stora delen av tankarna. Man kanske till och med vaknar extra tidigt med ett leende och en stor förväntan i kroppen att just denna dag skulle bli annorlunda. Efter frukosten så var det den formidabla gräsrangen som väntande därute, lockande grön. En kort uppvärmning, följt av en kort träning. Gårdagens dåliga slag verkade vara helt bortblåsta.
Självkänslan växte i takt med de vackra bollbanor som tecknade sig mot den blåa himmelen.
Motgångar man drabbas av är precis lika viktiga som framgångar. När allt flyter på och fungerar som man vill, när man är i ”zonen”, så växer lätt resultatet utan för förståndet. Man kan till slut inte ens förstå hur någon annan kan misslyckas med något. Den formidabla prestationen man utför kan alldeles för lätt bli en självklarhet som i värsta fall kan utgöra grunden till att man underskattar eller kanske till och med ser ner på sina medmänniskor. Dessvärre eller med all rätt, så brister bubblan alltid. Förr eller senare. Vi får inte glömma att vi bara är det andra människor tycker att vi är. Inte det vi själv tycker, även om vår egen självinsikt påverkar oss, vårt beteende men också andra människors syn på oss.
Tålamod är en viktig egenskap. Tålamod är en av aggressionens motpoler. Tålamodet gör att vägen framåt blir jämnare utan alltför höga toppar eller djupa dalar. Tålamodet gör oss till oss själva. Tålamodet lär oss att slutet egentligen bara är en början på något nytt.
Jonny Siikavaara (du når mig på jonny [at] siikavaara [dot] se)
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Ballt
Alla vi som övervinner hinder.
Kallt
Alla vi som tror att vi är något för att vi möter en framgång.
- Visad 217 gånger
-
Kommentarer
Skriv ny kommentar