Snart...

Om denna krönika

Det finns vissa saker i livet jag bara inte kan låta bli att fundera lite extra över. När dessa funderingar även blir nedskrivna så hamnar de här.

Himlen har varit klarblå för det mesta de sista dagarna. Solen värmer, även om skuggan fortfarande är kylig. På isarna syns vatten. Våren är här och energin har kommit tillbaka. Den har faktiskt det. Nu blir det inte längre mörkt på kvällen, dagarna har blivit längre. Jag har blivit piggare. Jag har faktiskt det. Även om jag stretar emot på morgonen när antingen klockan ringer eller något av barnen ropar mamma från deras rum. Men efter en kvart på benen är jag pigg. Jag gör frukost till mig och barnen, klär på dem, går ut. Lämnar den större till dagmamman och den mindre för följa med på morgonpromenad. Morgonpromenaden gör mig ännu piggare. Allt känns lättare. Det är inte lika hemskt att kasta ut mattorna och skura golvet, inte lika hemskt att tömma diskmaskinen och ladda den igen med ny smutsig disk. Det är inte lika segt att betala räkningarna, att vika tvätten eller gå med soporna. Allt har blivit lite lättare och lite roligare. Bara det att solen skiner på oss, flera timmar om dagen, att den värmer och ger så mycket ljus har gjort att jag går omkring och nynnar, visslar och är sådär mysigt småglad hela tiden. Länge har jag trott att det inte gör mig någonting, det där med polarnatten och mörkret. Jag har inte märkt av att jag varit tröttare än vanligt, eller mer nedstämd än vanligt. Men det märks nu, när ljuset har återvänt.

Trots att allt omkring är smutsigt, grått och trist, känns det så upplyftande att vara utomhus nu. Om man blundar mot solen, hör man tydligare hur fåglarna kvittrar om att våren är här, att sommaren står för dörren. Än en gång har vi överlevt vinterns kalla, mörka grepp, som även den har sin charm men det är skönt att greppet har släppt nu. Nu kan barnen ha lättare kläder och vara ute längre på dagarna. Vi har sorterat bort vinterkängor, täckjackor, tjockvantar och overaller och istället plockat fram galonisar och stövlar. Hink och spade ligger redo på altanen, två trehjulingar har fått lämna förrådet och står och väntar på nästa lekpass. Sommardäck ska ersätta vinterdäck på bilen. Solparasollet till altanen är redan på plats. Det här året får jag inte glömma att ta tillvara på sommaren. Den är inte så lång. Den är kortare än Tomas Ledins sommar i "Sommaren är kort", för vi pratar Kirunasommar. Varje dag av ljus och plusgrader är värdefull. Snart är den här.